Lyckas din kommun med skolan utifrån sina förutsättningar?

En grundskolejämförelse som tar hänsyn till kommunegenskaper

Lärarnas Riksförbund har gjort en jämförande skolundersökningExcel som tar hänsyn till kommunernas olika förutsättningar. Utifrån fyra olika delmodeller har vi försökt ge en mer rättvis bild av hur olika kommuner står sig i förhållande till varandra.

Publicerad

Flera gånger under ett år dyker de upp, rankningarna över kommunerna. De handlar om allt från var i landet det är bäst att bolänk till annan webbplats (Fokus), i vilka kommuner företags­klimatet är bästlänk till annan webbplats (Svenskt Näringsliv), vilka kommuner som är ”superkommuner”länk till annan webbplats (Dagens Samhälle) och – såklart – vilka kommuner som sköter sitt huvud­manna­skap för skolan bästlänk till annan webbplats (Lärarförbundet).

Att göra rankningar av detta slag är inte helt oproblematiskt. Berättigad kritik före­kommerlänk till annan webbplats. Denna har bland annat handlat om vilka mått som används för att göra själva rankningenlänk till annan webbplats och hur dessa väljs ut, men också om själva metodiken som används: Kan verkligen kommuner jämföras rakt av utan att kommunernas olika förutsättningar beaktas?

Lyckas din kommun med skolan utifrån sina förutsättningar? – En grundskolejämförelse som tar hänsyn till kommunegenskaper

I Lärarförbundets rankning har Vellinge kommun fem år i följd korats till Bästa skol­kommun. Är det rimligt eller finns det också en annan bild av verkligheten?

Denna problematik lyftes av Lärarnas Riksförbund i en tidigare löne­rankning av landets kommuner. Undersökningen visade att när kommunerna rankades efter grundskollärarnas medellöner hamnade föga förvånande storstadsregionerna, med Stockholmsregionen i täten, högst upp i rankningen. Detta visar att en rak jämförelse mellan kommunerna blir missvisande och orättvis. Istället borde kommunerna rankas efter vilka ambitioner de har för skolan och hur de lyckas med uppdraget givet sina förutsättningar. I denna grund­skolejämförelse, som tar hänsyn till kommunegenskaper, presenterar vi ett sätt för hur detta kan göras.

Vår jämförelse tar hänsyn till kommunernas förutsättningar

Mot den bakgrund som tecknats ovan har denna jämförelse utformats. Den gör inga anspråk på att utgöra den ultimata modellen för att jämföra kommunerna som skol­huvudmän, den ska framför allt ses som ett inlägg i debatten om rankningar. Vår under­sökning uppvisar ett alternativt sätt, vars resultat blir intressant att jämföra med andra befintliga rankningar.

Vår undersökning bygger på att vi har skapat fyra delmodeller inom vilka samtliga kommuner jämförs som skolhuvudmän. Därefter vägs dessa delmodeller samman till ett totalresultat. I och med att alla kommuner inte har gymnasieskolor i egen regi används uppgifter om grundskolan.

De delmodeller som skapats är:

  1. Undervisningskostnad per elev
  2. Lärarlöner
  3. Lärarbehörighet
  4. Elevresultat

Slutsatser av Lärarnas Riksförbunds jämförelse

  • Stora skillnader oavsett lika eller olika förutsättningar. När de fyra delmodellerna vägs samman är det uppenbart att det är svårt för kommunerna att hålla en hög nivå inom alla områden. Vår sammanställning styrker också den bild som diskuteras brett, nämligen att variationerna i skolans förutsättningar och resultat är mycket stora mellan huvudmän.
    Det som är anmärkningsvärt är att det finns stora skillnader även mellan kommuner som borde vara relativt lika sett till befolkningsmängd och ekonomiska förutsättningar. Jämförbara kommuner är till exempel Nacka, Täby och Lidingö men som i vår jämförelse hamnar långt ifrån varandra – Nacka lyckas som bäst nå plats 7, medan Täby och Lidingö hamnar långt efter på plats 156 respektive 169.
    Ett annat exempel är Dals-Ed på plats 68 och Årjäng på plats 234. Båda dessa kommuner har en relativt låg lärarbehörighet men Dals-Ed presterar bättre inom samtliga andra områden trots kommunernas i övrigt likartade förutsättningar.
  • Finansiering av undervisning tar inte hänsyn till elevens bakgrund. I dagens finansieringssystem är inte socioekonomiska faktorer avgörande för hur mycket resurser det satsas på undervisning. Till exempel satsar Lysekil exakt lika mycket pengar som Täby, i båda kommunerna är undervisningskostnaden per grundskoleelev 54 600 kr.
    Utifrån de oberoende variablerna som vi tittat på, det vill säga glesbygds­ersättning, invånare per kvadratkilometer samt andel nyinvandrade elever, borde båda kommunerna något behöva höja resurserna till undervisning. Skulle man däremot ta hänsyn till det socioekonomiska indexet som är 43 i Täby och 122 i Lysekil, borde Lysekil rimligtvis satsa mycket mer pengar än Täby med tanke på den stora skillnaden i elevsammansättningen.
  • De stora skillnaderna mellan Sveriges kommuner måste motverkas. Det mest effektiva sättet att stärka likvärdigheten och höja kunskapsresultaten är att flytta över finansieringen av skolan från kommunerna till staten genom ett så kallat sektorsbidrag. Det ska vara elevsammansättningen och kommunernas demografiska och geografiska förutsättningar som avgör hur mycket pengar som ska gå från staten till undervisning och elevhälsa.
    Samtidigt måste regeringen tillsammans med huvudmännen göra fortsatta satsningar för att göra läraryrket attraktivt för att alla elever i Sverige på sikt ska kunna undervisas av behöriga och legitimerade lärare. Det innebär satsningar för att lärarnas arbets­belastning ska minska och uppvärderingen av lärarlöner fortsätta.

Undersökning nr LRUND172

Mer inom ämnet


För kommentarer och upplysningar

Pressjour Lärarnas Riksförbund

08-613 25 55