Vad är problemet med matriser?

Idag används matriser i undervisningen på många olika sätt. De olika matriserna har till och med fått olika namn såsom kunskapskravsmatriser, lärandematriser och bedömningsmatriser. Det är vanligt att elever får se en matris i början av ett arbetsområde som sedan fylls i, antingen efterhand eller i slutet av arbetsområdet.

Publicerad Av

Bakgrund

Sedan 2011 har användningen av matriser i svensk utbildning exploderat. Lärare började konkretisera de abstrakta kunskapskraven för eleverna vilket ofta skedde i form av sk. LPP (lokala pedagogiska planeringar) innehållande matriser som eleverna fick se i början av arbetsområdet och som fylldes i efterhand och/eller summerades i slutet av området. Lärplattformar växte fram med klickbara matriser som kunde kommuniceras till vårdnadshavarna med i bästa fall några få klick. Några av plattformarna hade till och med matrisbanker där lärare kunde dela sina matriser med varandra “för att spara tid”.

Samtidigt som detta skedde fick Dylan Wiliams idéer om AFL (assessment for learning) eller BFL (bedömning för lärande) som det kom att kallas i Sverige fäste. Några av idéerna med AFL (BFL) är att lärare ska klargöra vad intentionerna med undervisningen är och skapa uppgifter som leder eleverna framåt i sitt lärande samt att lärarna ska ge eleverna konstruktiv feedback. Det i sig låter inte så konstigt utan som en naturlig del av all undervisning, oavsett kunskapssyn.

Hur det ovanstående ska förstås idag är beroende av ytterligare en komponent som jag väljer att kalla informationskravet. I Skollagens 3:e kapitel står i 15 § att: “Eleverna ska informeras om de grunder som tillämpas vid betygssättningen”. I 17 § står: “Den som har beslutat betyget ska på begäran upplysa eleven och elevens vårdnadshavare om skälen för betyget”.

En vanlig tolkning blev att eleverna och vårdnadshavare genom konkretiseringen i LPP med tillhörande bedömningsmatris skulle få förståelse för grunderna för betygsättningen och även att läraren skulle kunna bedöma både summativt och formativt samt att eleverna skulle förstå vad som krävdes på uppgifterna.

Men vems tolkning av Skollagens informationskrav är detta egentligen? Är det ens realistiskt eller ens önskvärt att möta alla dessa krav på information/konkretisering när helst någon frågar? Fokus har hamnat på att kunna bevisa kunskapens/kunnandets koppling till kunskapskraven, något som inte underlättas av de abstrakta värdeorden.  

Så vad är problemet med matriserna?

Idag används matriser i undervisningen på många olika sätt i Sverige. De olika har till och med fått olika namn såsom kunskapskravsmatriser, lärandematriser och bedömningsmatriser.

Det är vanligt att elever får se en matris i början av ett arbetsområde (numera ofta digitalt) som sedan fylls i, antingen efterhand eller i slutet av arbetsområdet. Denna (kan) kommuniceras med eleven och vårdnadshavare.

När det gäller just delen att informera om betyg kan matrisen vara ett bra verktyg (i dagens betygssystem). Men inte som en konkretisering för att lära sig bättre eller förstå vad som ska läras. Orsaken till det är att eleven med matrisen strävar mot ett specifikt betyg snarare än ett specifikt kunnande och att kunnandet i den konkretiserade matrisen riskerar bli alltför instrumentell både för läraren och eleven. Bedömningen reduceras till att bli en avprickning snarare än en bedömning av kvalitet. Innehållet för undervisningen kan vi givetvis kommunicera för att eleverna ska ha en referensram inför arbetsområdet men vad kunskapen att uppnå innebär kommuniceras lättare genom undervisningens innehåll menar jag.  

Dylan Wiliam, som ligger bakom tankarna inom AFL, sa vid en föreläsning förra året att han är mycket skeptisk till att använda matriser i undervisningen av några olika skäl. Det första skälet är att orden i matrisen inte betyder samma sak för eleverna som de gör för läraren.

Wiliam berättade ett exempel om en lärare som gett en elev rådet att göra mer systematiska undersökningar. Naturligtvis hade eleven gjort en mer systematisk undersökning om eleven vetat hur man gör det. Även om läraren har begrepp för att beskriva kvalitet betyder det inte att eleven förstår begreppens betydelse/omfång och kan kopiera det kunnandet. Ibland går det att reducera ned kvalitet till en checklista, men allt som oftast kräver ett kunnande så mycket mer. Dylan Wiliam exemplifierade detta med uppgiften att skriva en spännande spökhistoria.

Det finns skrivtekniska detaljer som gör sig väl i en checklista men ingen spökhistoria blir spännande genom att någon enbart följt listan. Istället föreslår Wiliam att vi ska arbeta med eleverna genom att ge kontrasterande exempel på exempelvis texter så att eleverna utvecklar en “känsla för kvalitet”. Det går inte att göra genom enbart matriser.

En matris som visar eleven nästa steget att uppnå säger egentligen ingenting för eleven. Man kan inte förstå vad ett kunnande innebär i detalj innan man kan det. Man kan inte heller förstå vad kunnandet kräver för omfång av kunskaper innan man kan något utan att reducera kunskapen. I matrisen döljs den tysta kunskap som omger ett kunnande. Den går inte att konkretisera men är livsviktig om vi är ute efter kvalitetsaspekter.

Ett till problem är hur vårdnadshavare förstår de uppgiftspecifika matriserna när de kopplas till betygsnivåer. De ser nästa steg i matrisen som krävs för ett högre betyg och frågar då vad eleven behöver göra för att uppnå det betyget. Det vi lärare då får förklara är att betyget handlar om att kunna och inte att göra och dessutom fler saker än bara det aktuella uppgiftsspecifika vilket säkert frustrerar många föräldrar. Forskning pekar på att användning av matriser leder till att elever och vårdnadshavare upplever transparens och att de kan leda till upplevelsen att bli rättvist bedömd. Men om det man som lärare vill säga med orden i matrisen uppfattas annorlunda av den som läser den har inte en konstruktiv kommunikation skett, oavsett upplevelsen av den. Det blir en slags lögn vi lever i. 

För läraren finns också en risk att matrisen reducerar kunnanadet/kunskapen vid bedömning. Risken i en praktik där användandet av matriser expoloderat är att lärarna inte funderar över kunskapernas kvalitet vid bedömning, dvs. den tysta kunskap som omger de ord som formulerats i matrisen. Det kan leda till att läraren också använder matrisen som en slags avbockningslista där ett resonemang på a-nivå innebär att resonemanget ska innehålla tre led och ett på e-nivå ett led oavsett innehållets kvalitet. Bedömningsaspekterna har således blivit instrumentella och jag vill mena att det finns en omedveten sådan risk med matriser som har sin direkta utgångspunkt i de kunskapskrav såsom de är formulerade idag.

Det faktum att de flesta matriser som konstruerats i Sverige har lika många kolumner som kunskapskraven gör att fokus för elever och vårdnadshavare endast är på betygsnivåerna. Att det sedan är de obegripliga värdeorden vi konkretiserar gör naturligtvis kommunikationen mellan alla parter än mer bekymmersam. Inlärning fungerar inte så. Det faktum att praktiken ser ut så och att elever och vårdnadshavare fått den bilden av matriserna gör att jag inte tror att det överhuvudtaget går att arbeta konstruktivt med matriser i undervisningen, åtminstone inte för lärandets skull.

Vad skulle hända om vi lärare under läsåret fokuserar på vad som är kvalitet i vårt ämne i våra diskussioner med kollegor och elever samt funderar på vad det innebär för vår undervisning för att sedan när det är dags för betygssättning (två gånger på läsår) ta fram kunskapskraven (som dock funnits med i bakhuvudet under året) och ställer elevens kunnande/kunskaper i relation till dem? Jag är medveten att värdeorden fortfarande behöver revideras bort från kunskapskraven för att det skulle fungera men jag tror inte själva betygen skulle bli så mycket annorlunda fördelade. Vi skulle till och med kunna informera eleverna om betygen via en matris. Skälen till betygen skulle vara elevens uppvisade kunskaper i förhållande till kunskapskraven. Men kanske skulle vi, eleverna och vårdnadshavarna bli mer medvetna att kvalitet kräver så mycket mer än något som kan bockas av i en matris? Kanske skulle fokus i undervisningen också bli mer på kvalitet än på aktuell betygsnivå och återkopplingen till eleverna och vårdnadshavarna mer ämnesspecifik?

Jag vill avsluta inlägget med en tweet som Dylan Wiliam skrev på Twitter för en tid sedan som lyder:


Nicklas Mörk

Lärare i matematik, historia, geografi, samhällskunskap och religion

Mejla